Parsonalities

Från nästa helg flyttar Mickey till grannen (!) för att vara Jaris foderhäst.
Det är ett beslut som kommit under sommaren & hösten, när de tävlat
och tränat mer och mer, och jag har känt att mitt intresse har svalnat lite.
Att hålla en häst i tävlingskondition kräver mer tid än jag har, även om
Jari tagit mycket av arbetet som tills nu. Det känns som om jag kommer
att både äta kakan och ha kvar den! :o)
Mickey var ju när jag köpte honom Hästen med stort H! -det är han såklart
fortfarande. Hans blick gick rakt in i hjärtat & jag kände att den hästen SKA
jag ha, det där är min häst. Att han sen visade sig ha talang utöver det
vanliga var ju en bonus... Nu ska han tränas & tävlas ett tag för att se hur
det går och hur han tycker det funkar - hittills har det varit riktigt bra.
Att låna ut Mickey till Jari känns inte alls oroande, han är minst lika fäst vid
Mickey som jag är, och väldigt mån om hans absolut bästa. För att kunna
prestera måste man må bra och ha ett roligt liv och det kommer han att
ha med Jari. Eftersom flytten handlar om max 200 meter, så kommer jag
ju att kunna hälsa på varenda dag om jag vill!
Sen återstår att se om jag känner mig mindre stressad med ett projekt
mindre ett tag. Hundar, hem & jobb kan nog räcka.